Förlossningsberättelse Gustav

Vaknade strax före halv ett på natten till den 3 maj och gick och kissade. Hade ganska onda (vad jag trodde) förvärkar så tog 2 Alvedon innan jag la mig igen för tänkte att det säkert skulle gå över som vanligt. Det gjorde det inte så vid ett gav jag upp och gick och värmde en värmekudde och satte mig och kollade på Vänner. Hade värkar ungefär var 6:e minut när jag satt ner och var 3:e när jag stod upp. Gjorde ondare och ondare och det var nästan så jag vågade tänka att det kanske var dags 😉 Vid två packade jag klart väskan och klädde på mig, ifall att liksom... Fick pausa hela tiden pga värkar. Vågade fortfarande inte tro att det var på gång, väntade typ på att vattnet skulle gå så jag var säker 😉 Men inget vatten gick.

Vid halv tre började jag typ få hålla i mig i soffan när det var som värst i värken så började inse att det kanske var på riktigt ändå. Klockan tre ringde jag mamma som skulle komma och passa Julia och gick och väckte Tomas. Julia var också vaken och ville gå ner och kolla på Pippi, haha. Halv fyra kom mamma och vi åkte in ganska direkt.

Var där vid fyra och fick lägga mig med ctg-kurva en halvtimme, förbannat plågsamt, haha. Men gick fortfarande bra att andas genom värkarna. Tjugo i fem ungefär läste de av kurvan och kände hur öppen jag var, nästan fem centimeter och etablerade värkar så vi blev inskrivna och jag fick äntligen min efterlängtade lustgas där vid femsnåret 😍 Det var riktigt hanterbart under några timmar när jag var uppe och gick med gåbord eller satt och gungade på pilatesbollen. Dock hände det inte så mycket av värkarna så barnmorskan beslutade att vi skulle ta vattnet och jag bad då om eda eftersom jag anade att det skulle bli intensivt.


Strax före 9 tog dom vattnet (haha herregud vad det splashade) och sen blev värkarna tio gånger värre typ direkt. Inte längre hanterbart med lustgasen. Kände igen känslan från förra gången när jag bara låg och skrek i masken och det blev mer och mer så nu med fast jag verkligen ansträngde mig för att andas in ordentligt istället. Vid halv tio kom läkaren och började förbereda eda:n och helvete vad segt det gick. Eda:n satt väl på plats strax före tio och jag blev skitlycklig eftersom jag mindes från Julias förlossning hur otrolig skillnad det blev efteråt. Tyvärr blev det inte samma effekt den här gången... Det jävla droppet bara pep "ocklusion" hela tiden, stopp nånstans så jag fick inte i mig i närheten av den dos jag borde få. Lite lite grann lättade värkarna men inte alls mycket. 

Halv elva kände jag att jag ville krysta och när då barnmorskan kände och säger att jag är öppen sju jävla centimeter så får jag panik. Tänker att från halv fem till halv elva har jag öppnat mig två centimeter, jag kan inte ha så här ont i flera timmar till för då dör jag! Så skriker typ åt henne att då får dom faaan snitta ut ungen 😉 Samtidigt så fortsätter jag krysta vid varje värk för det går inte att låta bli. Barnmorskan säger såklart jag inte ska krysta och det är så fascinerande att de ens säger så för HUR håller man tillbaka en krystvärk!? Omöjligt. 

Sen hänger jag inte riktigt med. Det är plötsligt en massa folk inne på rummet och de står och håller emot mellan benen på mig och jag fortsätter krysta fast ingen sagt att jag får (inte vad jag uppfattat iaf) och dom snor min älskade lustgas ifrån mig. Jag fattar inte att ungen är på väg ut förrän jag hör läkaren och barnmorskan säga till varandra att "nästa värk kommer han". Då ba "VA!? Men jag var ju nyss öppen sju bara!?" och sen trycker jag för allt vad jag är värd eftersom det gör så jävla ont att jag typ panikgrinar samtidigt men så kom han ju ut, äntligen 😍


Med Julia minns jag att smärtan försvann direkt hon kom ut, så var det inte med Gustav. Gud vad det ilade och sved mellan benen, fick två eller tre bedövningssprutor och bedövningsspray innan det slutade göra ont. Ändå fick jag bara en ytlig bristning, 3 stygn. Bm frågade hur stor vi trodde han var och "tjaa, över 4 kg iaf!" men hade INTE väntat mig en kluns på 4658 gram och 54 cm direkt 😂 Konstigt det gjorde ont att klämma ut honom...😉


Typ två timmar efter förlossningen började jag känna mig yr, trodde det var för att jag inte ätit ordentligt sen kvällen innan och bad dom skynda på med fikat. Men de hann bara gå iväg igen innan jag kände att det här går åt helvete så sa åt T att trycka på larmet och gå ut i korridoren och hämta någon så han sprang ut med G i famnen 😁 Nån sekund till hade jag definitivt svimmat av men dom kom in och vände hela sängen upp och ner typ så jag fick blod i huvudet. Var vit som ett lakan tydligen. Hade blodtryck på 70/30, inte underligt att jag var yr. Fick dropp och fick ligga tippat ett tag innan det kändes bättre och jag äntligen fick äta mina efterlängtade mackor! 😍





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo