BB-tiden

Publicerad 2016-05-14 10:42:10 i

Alltså jag skulle ju försöka blogga om G:s första tid men jag är ju kass 😂 Nu är han ju 11 dagar men tänkte skriva lite om hur första dagarna var 😊 


Jag ville ju absolut inte ligga på BB den här gången eftersom jag upplevde det så jäkla jobbigt med Julia. Men efter blodtrycksfallet jag nämnde i förra inlägget hade jag inte sådär skitmycket till val för de skulle inte släppa hem mig efter det och det kändes heller inget bra att åka hem. Så det blev ju upp till BB och Tomas fick inte sova kvar.. Det hade vi ju räknat med och det var ju bra för J att pappa kom hem också men lite trist för mig 😉 Men jag hade en jäkla tur den här gången i alla fall eftersom jag slapp rumskamrat båda nätterna! Tror att det var det som gjorde att det var klart uthärdligt den här gången. Plus att jag ju inte mådde bra så jag ville inte åka hem, sist ville jag ju bara hem men då fick vi ju inte pga blåsljud på J:s hjärta (som försvann dag 2).

På kvällen efter förlossningen ville de ha mig att gå upp på toa. Jag anade att det skulle gå åt helvete eftersom jag nästan svimmat trots liggandes i sängen tidigare men jaja, de envisades 😉 Och mycket riktigt så höll jag på svimma inne på toa de fick dra dit sängen och i princip lyfta i mig i sängen igen. Så kan det gå 😉 De kollade blodvärdet på mig och det var nere på 82 (och då brukar jag alltid ligga över 130) så det var la inte konstigt att jag var yr 😉 Men ändå kopplade de bara ett Ringer på kvällen då, fattar inte varför jag inte fick järn direkt? Dagen efter hade järnet sjunkit ytterligare till 76 så då fick jag järndropp i alla fall. 


Första natten gick bra i alla fall, han sov på mitt bröst hela natten och ammade lite då och då. Personalen var toppen hela tiden som tur var😊 Och maten på BB... Alltså så gott!! Haha. Slukade mina portioner 😅 

Dagen efter förlossningen kom Julia och Tomas och hälsade på på eftermiddagen. Julia tyckte nog det var lite konstigt att lillebror var ute från magen men hon klappade snällt på honom och gav honom en nalle i alla fall haha. På kvällen kom mamma, pappa och syrran och hälsade på också, skönt med lite sällskap för det blev lite lätt långtråkigt 😉



På natten sen så märkte jag att G blev förbannad varje gång han ammade så anade att han var hungrig då inte mjölken hunnit rinna till riktigt än så då fick han lite tillägg och somnade som en gris 😉 Sen kollade dom blodsocker på honom och det var liiite för lågt så han blev insatt på tillägg var tredje timme. Men på morgonen så rann mjölken till så det var svårt att få i honom det där tillägget, haha. Men tre godkända blodsocker senare fick vi iaf godkänt att åka hem. Jag var fortfarande lite yr men inte alls som tidigare och kände att jag ville hem så på eftermiddagen den 5:e åkte vi hem 😊 Äntligen! 


(hahaha jag såg inte förrän nu att J bara har en strumpa på sig 😂😂😂)

Förlossningsberättelse Gustav

Publicerad 2016-05-08 14:15:50 i

Vaknade strax före halv ett på natten till den 3 maj och gick och kissade. Hade ganska onda (vad jag trodde) förvärkar så tog 2 Alvedon innan jag la mig igen för tänkte att det säkert skulle gå över som vanligt. Det gjorde det inte så vid ett gav jag upp och gick och värmde en värmekudde och satte mig och kollade på Vänner. Hade värkar ungefär var 6:e minut när jag satt ner och var 3:e när jag stod upp. Gjorde ondare och ondare och det var nästan så jag vågade tänka att det kanske var dags 😉 Vid två packade jag klart väskan och klädde på mig, ifall att liksom... Fick pausa hela tiden pga värkar. Vågade fortfarande inte tro att det var på gång, väntade typ på att vattnet skulle gå så jag var säker 😉 Men inget vatten gick.

Vid halv tre började jag typ få hålla i mig i soffan när det var som värst i värken så började inse att det kanske var på riktigt ändå. Klockan tre ringde jag mamma som skulle komma och passa Julia och gick och väckte Tomas. Julia var också vaken och ville gå ner och kolla på Pippi, haha. Halv fyra kom mamma och vi åkte in ganska direkt.

Var där vid fyra och fick lägga mig med ctg-kurva en halvtimme, förbannat plågsamt, haha. Men gick fortfarande bra att andas genom värkarna. Tjugo i fem ungefär läste de av kurvan och kände hur öppen jag var, nästan fem centimeter och etablerade värkar så vi blev inskrivna och jag fick äntligen min efterlängtade lustgas där vid femsnåret 😍 Det var riktigt hanterbart under några timmar när jag var uppe och gick med gåbord eller satt och gungade på pilatesbollen. Dock hände det inte så mycket av värkarna så barnmorskan beslutade att vi skulle ta vattnet och jag bad då om eda eftersom jag anade att det skulle bli intensivt.


Strax före 9 tog dom vattnet (haha herregud vad det splashade) och sen blev värkarna tio gånger värre typ direkt. Inte längre hanterbart med lustgasen. Kände igen känslan från förra gången när jag bara låg och skrek i masken och det blev mer och mer så nu med fast jag verkligen ansträngde mig för att andas in ordentligt istället. Vid halv tio kom läkaren och började förbereda eda:n och helvete vad segt det gick. Eda:n satt väl på plats strax före tio och jag blev skitlycklig eftersom jag mindes från Julias förlossning hur otrolig skillnad det blev efteråt. Tyvärr blev det inte samma effekt den här gången... Det jävla droppet bara pep "ocklusion" hela tiden, stopp nånstans så jag fick inte i mig i närheten av den dos jag borde få. Lite lite grann lättade värkarna men inte alls mycket. 

Halv elva kände jag att jag ville krysta och när då barnmorskan kände och säger att jag är öppen sju jävla centimeter så får jag panik. Tänker att från halv fem till halv elva har jag öppnat mig två centimeter, jag kan inte ha så här ont i flera timmar till för då dör jag! Så skriker typ åt henne att då får dom faaan snitta ut ungen 😉 Samtidigt så fortsätter jag krysta vid varje värk för det går inte att låta bli. Barnmorskan säger såklart jag inte ska krysta och det är så fascinerande att de ens säger så för HUR håller man tillbaka en krystvärk!? Omöjligt. 

Sen hänger jag inte riktigt med. Det är plötsligt en massa folk inne på rummet och de står och håller emot mellan benen på mig och jag fortsätter krysta fast ingen sagt att jag får (inte vad jag uppfattat iaf) och dom snor min älskade lustgas ifrån mig. Jag fattar inte att ungen är på väg ut förrän jag hör läkaren och barnmorskan säga till varandra att "nästa värk kommer han". Då ba "VA!? Men jag var ju nyss öppen sju bara!?" och sen trycker jag för allt vad jag är värd eftersom det gör så jävla ont att jag typ panikgrinar samtidigt men så kom han ju ut, äntligen 😍


Med Julia minns jag att smärtan försvann direkt hon kom ut, så var det inte med Gustav. Gud vad det ilade och sved mellan benen, fick två eller tre bedövningssprutor och bedövningsspray innan det slutade göra ont. Ändå fick jag bara en ytlig bristning, 3 stygn. Bm frågade hur stor vi trodde han var och "tjaa, över 4 kg iaf!" men hade INTE väntat mig en kluns på 4658 gram och 54 cm direkt 😂 Konstigt det gjorde ont att klämma ut honom...😉


Typ två timmar efter förlossningen började jag känna mig yr, trodde det var för att jag inte ätit ordentligt sen kvällen innan och bad dom skynda på med fikat. Men de hann bara gå iväg igen innan jag kände att det här går åt helvete så sa åt T att trycka på larmet och gå ut i korridoren och hämta någon så han sprang ut med G i famnen 😁 Nån sekund till hade jag definitivt svimmat av men dom kom in och vände hela sängen upp och ner typ så jag fick blod i huvudet. Var vit som ett lakan tydligen. Hade blodtryck på 70/30, inte underligt att jag var yr. Fick dropp och fick ligga tippat ett tag innan det kändes bättre och jag äntligen fick äta mina efterlängtade mackor! 😍

Om

Min profilbild

Sarah Stål

Har tillsammans med min älskade make Tomas världens finaste dotter som heter Julia! Hon föddes 130207 kl 13.01 ♥ Arbetar som sjuksköterska inom Barn och Ungdomspsykiatrin. Världens absolut bästa jobb!!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela