Välkommen till förskolan var det ja...

 
Igår fick vi hem detta brev. Jag öppnade, läste - och började gråta. De flesta vet nog att jag inte vill ha förskola innan tre år. Jag hade accepterat att vi var tvungna att sätta henne på förskola vid två. Men vi har inte fått plats på NÅGON av de förskolor vi önskat. Och plötsligt kändes allt bara skit igen. Precis som vanligt när saker inte går som planerat är min första instinkt att backa och se till att allt är som vanligt igen. Sa åt Tomas att han fick vara hemma ett halvår till och jag gå upp på hundra och leva på havregrynsgröt typ. Jävligt konstruktiv lösning, som vanligt av panikSarah...;) Grinade ur mig hos både Malin och Carro som stöttade på sina egna sätt (varav en helt tydligt läst Petra Krantz Lindgren och den andra inte ;D), och jag behöver båda sätten. Och Tomas satte sig och läste om förskolan och lugnade mig med sitt lugn. 
 
Jag förstår inte varför det tog så hårt egentligen, jag hade ju räknat med att vi skulle behöva byta förskola nästa höst (vill ju ha förskolan ett stenkast bort) så vad spelar det för roll att det inte blev något av förstavalen? Jag tror ju inte att någon av Sandvikens förskolor är hemska ställen där de torterar ungarna direkt. Men det känns ändå jobbigt. Jag vill inte ha henne på förskolan så då känns det såklart extra jobbigt när det blev en som vi inte ens valt som ett av tre alternativ. Carro var som vanligt pedagogisk och beskrev en förskoledag och lovade att hämta henne tidigare de dagar hon slutar tidigt och som läget är nu med våra jobb kommer hon inte vara på förskolan speciellt mycket ändå. Jag får nog ta och lugna ner mig lite. Det ska nog gå bra ändå. Men visst hoppas jag på ett mirakel så att hon hamnar rätt direkt.
 
Mitt lilla barn. Jag önskar att du kunde få vara med mamma och pappa jämt ❤
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo